Archive for the ‘6 - Arbetslöshet vs. inflation’ Category

VI – Arbetslöshet vs. inflation

tisdag, juli 6th, 2010

Det finns fyra typer av arbetslöshet:

1. Friktionsarbetslöset – människor som är temporärt arbetslösa mellan två anställningar. Inget problem.
2. Brancharbetslöshet – brancher som läggs ned pga de är olönsamma eller företag som går omkull pga konkurrens. Det är en pungspark som säger att det inte duger att tratta crack hemma i källaren, vi måste shapea upp och effektivisera vår produktion eller kanske till och med överge den för att avancera inom en annan näringsgren där vi kan vara lönsamma. Långsiktigt är det ohållbart att vidhålla vid ett föråldrat företagande, brancharbetslöshet är därmed inte genomgående illvillig även om den kan vara överskådligt kostsam.
3. Konjunkturarbetslöshet – i goda tider kan vi ta in lite nya muskler till den lokala syndikatet. I dåliga, får vi friställa goones. Inga konstigheter.
4. Klassisk arbetslöshet – klassisk arbetslöshet beror på en obalans mellan efterfrågan, utbud och löneläge. Vi skall fokusera på denna.

Klassisk arbetslöshet
Om efterfrågan på en arbetare, vilken som helst, är otrolig bör denne kunna kräva otroliga mängder pengar för att skopa glasskulor på Ben & Fairy’s. Om varenda goucho där ute kunde förhandla till sig en sådan lön torde också priserna rusa i höjden – med medel kommer efterfrågan och med efterfrågan kommer prishöjningar. Vi skulle snart kunna inkassera en inflation utan dess like. Lite arbetslöshet torde därmed vara bra för oss. Mången lärde har spenderat lördagkvällarna med att skjuta heroin och försöka förklara sambandet mellan inflation och arbetslöshet och enligt ovanstående så finns det ett. Men det går inte att bestäma en väldefinerad ekvation för att beskriva det. Phillips gjorde det felaktigt under 60-talet då han hävdade att en låg arbetslöshet (många personer med köpkraft – stor efterfrågan) ger hög inflation. Och tvärtom, hög arbetslöshet (få personer med köpkraft – liten efterfrågan) ger låg inflation. Han blev straffad för sitt resonomang på 70-talet då man i många länder såg inflationen öka samtidigt som arbetslösheten s.k. stagflation. Du ser, ekvationen tar sig ny form beroende på förväntningarna på den framtida inflationen vilket Phillips hade missat. Vi lämnar det där helt enkelt.

Traditionellt sätt har länder som t ex USA haft en lägre arbetslöshet jämfört med t ex länderna i Skandinavien. Den främsta anledningen till att så varit fallet är att USA har större flexibilitet inom arbetsmarknaded vilket beror på svagare/färre fackföreningar och större löneskilnader. I USA kan du avskeda en person utan större betänkligheter vilket för arbetstagaren är klart sämre vilkor än på den svenska arbetsmarknaden. Men det innebär också att du kan anställa en person utan längre funderingar. I Sverige skall du däremot vara jävligt försiktig med vem du anlitar för det blir ett jävla liv om du sedan försöker putta personen över bord. Fackföreningarna sitter för övrigt i en ganska knepig situation – de kämpar för att höja anställdas löner samtidigt så vill de också, motsägelsefullt, anställa fler personer.