Archive for the ‘8 - Altruism’ Category

VIII – Altruism

söndag, augusti 29th, 2010

Vi närmar oss den rafflande upplösningen. Det mest uppenbara motargumentet kvarstår till this day. Frågan vi vill besvara är hur kommer det sig att vi uppvisar former av altruism, omtanke för våra medmänniskor, då våra gener är uppenbart egeostiska. I’ll fuckin’ tell ya.

Du delar en överväldigande majoritet av genuppsättningen med dina medmänniskor. Hell, jag har ingen jävla aning om hur lik din DNA är jämfört med transan i grannhuset men det skiter vi i nu. Tidagare rykten har gjort gällande att vår DNA-stege torde vara identisk med den av en chimpanzee till så mycket som 96 % men det har på senare tid visat sig vara en överdrift. Jag ger mig sålunda inte på att uppskatta hur stor del av arvsmassan vi har gemensamt. Istället kan vi liksom helt sonika ponera att vi alla som vågar kalla oss människor har en arvsmassa som ser till mmh, ja, 75/98-delar eller kanske 53 % identisk ut. Men nu fokuserar vi enbart på de gener som skiljer oss åt. Vars uppsättning är unik för var människa. Eller åtminstone till viss del. Jag menar, du delar säkert unik gen 8A med vaktmästaren på statsbiblioteket och unik gen 7104b med Gunnvor i bingohallen men du delar i medeltal hälften av alla dina unika gener med dina syskon. Ni har ju alla ärvt hälften av generna från mor och hälften från far. Personer med en intellegenskvot knappt över rumstemperatur inser att du därmed delar hälften av dina gener även med din mor och far. Och eftersom farsan delar hälften av sina gener med sin mor så besitter du alltså i genomsnitt en fjärdedel av din farmors gener, en åttondel av den gammelfarmors gener osv?
Dina gener kämpar för sin egen och sina kopiors överlevnad – det är inte hela världen om du dör så länge som kopior lever kvar i en annan kropp. Det bästa är ju naturligtvis att föra dina egna gener vidare. Du besitter ju ändå 100 % av dina egna gener men dina nära släktingar delar många av dessa. Så, the next best thing, torde vara att dina syskon lyckas reproducera sig. Ungen kommer ju då besitta i medeltal en fjärdedel av dina gener (remember, vi pratar hela tiden om de unika generna, inte de vi alla har gemensamt). Visst, det hade ju faktiskt varit än bättre om dina föräldrar tog ytterligare än bastard till världen (kiddet hade ju då delat ungerfär hälften av dina unika gener) men de är äldre och förutsättningarna försvinner liksom. Men svaret till att vi beter oss altruistiskt mot andra är lika fullt att de till viss del innehar samma anlag som du själv. Även jag kan tycka att det låter lite främmande – ja vi delar säkert några gener med individer av arten hund men jag är övertygad om att det finns folk som engagerar sig i fladdermöss eller whatever. Och de besitter knappast än DNA-stege liknandes vår egen även om de också är släktingar om än på ett väldigt avlägset håll. Jag misstänker att det finns en del psykoligiska aspekter att ta i beaktande gällandes ämnet altruism as well.

En ofrånkomlig konflikt är den att föräldrarna lämpligtvis behandlar ungarna lika – alltså de får lika stor del föda och omsorg, men ungen önskar fullständig fokus på sig. De hade varit bäst för dennes genuppsättning. Det ligger därmed i varje unges instink att försöka lura till sig mer än sin beskärda del.
Men det finns ett ‘men’ med i bilden, det är enbart gynsamt att sneaka till sig mer än sin beskärda del till den punkt då kostnaden mina bröder och systrar, varande eller blivande, betalar för mitt falskspel är mindre än dubbelt så stor som min vinst (jag besitter ju dubbelt så många av mina gener som mina syskon). Om jag är välnärd medan mina blodsförvänter svälter så är vinsten för mig av att bli matad väldigt låg i förhållande till den mina syskon upplever om de blir matade. Mina gener (och därmed deras kopiorna i syskonen) tjänar då på att jag avstår käket till fördel för syskonen.

End of story