Archive for juli, 2010

IV – Copy & paste

onsdag, juli 28th, 2010

En fundamental lärdom i hela det här evolutionsbiten torde vara den att gener bryr sig om få saker. De bryr sig inte om känslohelveten som samvete eller rationellt beslutstagande. De vill inte finna sig själva, resa jorden runt eller snorta cox från brösten på ett yppigt tvillingpar i lågstadiefrökens dubbelsäng med ‘Scar face’ rullandes i bakgrunden. De vill kopiera sig. Inget annat. De vill kopiera sig bortom all jävla förbannelse. Och i deras eviga önskan att göra så fungerar du och jag som temporära värdkroppar. Men de har i många fall lyckats ganska bra. Det finns nämligen en sju helvetes massa gener där ute i etern. Även om vi begränsar oss till ett visst attribut som t ex den klassiska biologiska illustrationen ögonfärg är alternativen många – blå, bruna, gröna, grå, osv. Men som tidigare beskrivet besitter du själv enbart två av dessa alternativ i form av en gen från mor och en motsvarande från far. Wait a minute… vi innehar två gener för samma egenskap? Yep, två konkurrerande gener. But there can be only one. I fallet ögonfärg ter det sig så enkelt att brunt slår blått. Genen för brun ögonfärg är dominant över genen för blå ögon (den senare kallas då recessiv). Besitter du genen för bruna ögon kommer din ögonfärg vara brun. Punkt. Sannolikheten för att anlaget för blå ögon förs vidare genom dina tappra spermier/äggceller är dock lika stor som för bruna ögon. För andra egenskaper/attribut är det inte alls lika lätt att bestämma vilken gen som får förtur över sin konkurrent.

Under evolutionens gång har uppsättningen gener kombinerats ett oändligt antal gånger. Vi kan inte säga att dina gener är precis de främsta i genpoolen men vi kan säga att de visat sig prestera i många olika förutsättningar. Det är lite som när du en tisdageftermiddag planerar en större stöt mot en valutadepå – för att få ut en vettig avkastning kan vi inte vara mer än 10 personer men det finns 100 felaktigt frisläppta brottslingar att tillgå. Sätter vi ihop en slumpmässig styrka är det svårt att säga om de verkligen gör ett bra jobb. Men efter det att vi prövat oss fram under en längre tid och kombinerat styrkan i ett antal olika kombinationer kan vi snart urskönja ett mönster. Vissa bovar kommer undan med ett byte mer ofta än andra. De bör därmed få en plats i startuppställningen vid nästa tillslag. Och samma sak gäller generna. En fördelaktig gen kommer kunna kopiera sig i större utsträckning än en sämre gen och kommer därmed att finnas tillgänglig i fler värdkroppar där ute på savannen, storstan eller vad det nu kan vara. Den kommer naturligtvis inte alltid att vara lyckosam, kanske har den hamnat i en värdkropp med en taskig uppsättning gener av vilka någon/några får för sig att ha ihjäl värden redan vid sju års ålder (det är få människor som verkligen har reproducerat sig vid sju års ålder) men det gör inte så mycket. För över lag så kommer en fördelaktig gen redan att ha replikerat sig i ett otal kopior och kommer sålunda att leva vidare i andra värdar. Slutsatsen är att gener som inte bara har en god påverkan på värdkroppen utan också fungerar bra tillsammans med andra gener finns i större volymer än de som har en negativ påverkan på värden. Det stavas evolution.

Någon gång from time to time så blir kopieringen fucked up, vilket resulterar i en så kallad mutation. Utan dessa torde vi aldrig lämnat fiskdammen – du ser, dessa felaktiga kopior visar sig ibland bättre än orginalet vilket för evolutionen framåt – denna gen kommer med sina positiva egenskaper på värdkroppen att sprida sig som böldpest genom genpoolen. Men man vill komma ihåg att en mutation i de allra, allra flesta fall är förödande för den felaktiga kopian.

Odödlig – more or less

söndag, juli 18th, 2010

Med en trasig DNA-stege i bagaget finner jag intresse att undersöka genuppsättningar i allmänhet. Men vi börjar med den huvudsakliga frågan – meningen med livet? Och svaret, there is none. Du har egentligen väldigt lite att göra med hela det här. Vilket, by all means, kan anses betryggande för övriga inblandade. Dina gener runs the show och du är ett obetydligt ögonblick i deras resa. Men samtidigt så har evolutionen gynnat de gener som har betett sig på ett visst sätt. De har t ex anförtrott dig med ett förstånd och därmed viss frihet att handla av en illusionär egen vilja. Kanske har du ett litet inflytande på utgången after all.

Nåja, farsan här borta förklarar efter hand.

I – Syfte

söndag, juli 18th, 2010

Håll tungan i rätt mun – man kan se DNA som ett recept på proteintillverkning. Och man skall har klart för sig att protein kan anses ganska användbart. Livsviktigt egentligen. Ingredienserna är aminosyror. Stora mängder aminosyror faktiskt. Granera med ett par peptidbindningar, skjutsa in i ribosomerna på kroppstemperatur och ut kommer protein. Fine. Syftet avklarat.

II – Definition

söndag, juli 18th, 2010

Varje cell innehåller en någorlunda schysst uppsättning DNA. DNA i sig består av kromosomer. 46 stycken sådana fördelade på 23 par. Kanske känner du igen några av de här glosorna från biologilektionerna i högstadiet. Jag hade själv gärna närvarat men var upptagen med att försörja familjen och hade ansvaret för min fyra år yngre bror – jag sålde honom på gatan till äldre herrar för en taskig timpenning.

Kromosomerna består av nukleotider. Nukleotiderna består av fyra stycken molekylära byggstenar, vanligtvis benämnda A, T, C och G. Man behöver inte lägga dem på minnet men man kan komma ihåg att dessa byggstenar är desamma oavsett om vi talar om människor, djur eller växter. Dessa kombineras dock i all oändlighet vilket, needless to say, gör dig unik. Din uppsättning DNA är din allena (ja, om du nu inte råkar vara enäggstvilling).

För att röra till det ytterligare så släpper vi begreppet nukleotider och introducerer istället begreppet ‘gen’. Vi definerar begreppet som en liten, väldigt liten, sekvens av en kromosom (vilket med vårt resonemang innebär en än mindre del DNA). Den kan vara av variabel längd (bestå av varierad mängd nukleotider). Men den centrala egenskapen hos en gen när vi talar om den här är att den är bestående throughout time, en oföränderlig enhet som förs från generation till generation, och att den har en effekt, betydande eller ej, på vem som än må bära den.

III – Komposition

söndag, juli 18th, 2010

Varför vi bär på just 46 kromosomer per skaft och cell kräver vidare undersökning. Vi lämnar det. Men att de kommer i par är inte så konstigt egentligen, hälften av dem är nämligen från mor och hälften från far. För egen del framkallar första hälften av arvsmassan beroende och den andra överaggresivt beteende. Tack för det. Du är och förblir halva din mors genuppsättning och halva din fars. Jag vill inflika att 22 av dessa par kommer göra dig bestående skada till skillnad från det 23:e paret som kommer att göra dig bestående skada men som dessutom bestämmer din könstillhörighet, de sk XY-kromosomerna – Y for boy, X for girl. But I get carried away, och kanske var jag lite snabb där – alla celler sånär som på könscellerna besitter en full kopia av DNA-uppsättningen. I könscellerna sitter enkom 23 tappra kromosomer och huttrar i väntan på bättre tider. Det borde kunna gå att förstå av ovanstående resonomang, 23 i spermien + 23 i äggcellen ger enligt miniräknaren sammanlagt 46 stycken och nio månader senare en nyburen ungdomsbrottsling.


Jag summerar, DNA består av kromosomer, 46 till antalet, i 23 par, varje par har en kromosom från mor och en från far och jag har dragit i mig kokain på daglig basis sedan jag blev nio. Vi marscherar vidare helt enkelt. Den stora frågan är nu vilka kromosomer som landar i könscellerna i din pong/mussla. Som sagt, här finns plats för 23 stycken, inte 46 som i den vanliga cellen. Ja, det är dessvärre inte så lätt som att vi tar 18 st fina från mor och kompletterar med fem döingar från gubbjäveln. Nej, istället är det så att dessa 23 helt unika kromosomer är en jävla mix av dina föräldrar. Det blandas hej vilt mellan mor och far. För enkelhetens skull kikar vi på ditt, säg, åttonde kromosompar. I detta par benämner vi kromosomen från mor 8a och motsvarande från far 8b. Med hjälp av paret 8a och 8b skall vi nu skapa en ensam kromosom 8 i könscellen. Vi tar därmed ett par sekvenser kromosom från mor, 8a, och blandar med de från far, 8b. Om vi har en jättelång sekvens kromosom från mor kommer den sannolikt att delas och ersättas/kompletteras med sekvenser från far. Om vi däremot har en liten sekvens kromosom från mor så ter sig den ganska beständig över tiden då sannolikheten att den skall delas/kompletteras med sekvenser från far är väldigt liten. Det är teoretiskt möjligt men knappast sannolikt. Vi kryssar därmed i checkboxen ”fulfills ‘gene’ definition”. I’m tellin’ ya again homie, en ‘gen’ är en lite sekvens kromosom som transporteras orörd från generation till generation enligt vårt resonomang.

IV – Budgetunderskott

tisdag, juli 6th, 2010

Jag fick en god uppfostran. Mina ömma föräldrar gav mig tidigt förtroende. Det fanns egentligen inte mycket alternativ. Morsan brukade hålla till i bingen halvt medvetslös till anklarna i kroppsvätskor efter att ha tillbringat morgonkvisten tillsammans med Captain Morgan. Farsan jobbade mycket. Han var en gangster. Jag sprang in i honom from time to time. Det var en god man. För att försörja min syster och bror började jag vid 8 års ålder sålunda arbeta. På lagret började vi dagarna 04.13 och jobbade fram till 23.40. Vi hade en sjuminuters lunch där vi serverades var sin käftsmäll. På söndagarna jobbade vi halvdag. Förmannen låste då upp grindarna redan vid 19.05. Det var schysst. Bländande av solens sista starka strålar köpte jag på vägen hem knäckebröd till syskonen. Ibland snodde jag också en paprikabit från jobbet. Lillebrorsan gillade paprika. Jag insåg snart att heroinförsäljning bar sig bättre än lagerarbete men det var en nyttig tid för mig. Den har gjort mig ödmjukt. Samtidigt så undrar jag i stilla desperation om min barn kommer kunna unna sig decent cocain framöver eller om vårt välfärdssamhälle dukar under för kinapuffar, indianer och ruskis på matriell frammarch.

Först och främst, ekonomi är inget nollsummespel. Det är möjligt och sannolikt att alla världens länder höjer sin respektive levnadsstandard framöver. Men även om kurvan i ett längre perspektiv pekar svagt uppåt så flukturerar köpkraften i ett kortare – konjunkturer. I sämre tider så kommer vi sannolikt att göra förlust i statsbudgeten främst av anledningen att statens skatteintänkter minskar och att de med olika medel försöker skapa förutsättningar för återigen blomstrande företagande. Kostsamma sådana. Men en begränsad statsskuld är varken farlig eller ovanlig. Börjar den växa sig alltför stor däremot så kommer räntekostnaderna på skulderna bli kännbara. Vanligtvis sätter man skulden i relation till ett lands BNP för att få en jämförbar bild över skuldsituationen. I tider av högkonjunktur kan vi istället bättra på statsfinanserna och försöka betala av på skulden. Visst, det hade varit bra att betala av den helt och kanske till och med lägga undan lite inför kommande år. Samtidigt så vill todays citizens ha en del av kakan – staten skulle kunna dra in varenda gram rökheroin men det innebär, om vi hårddrar det, att vår generation sparar för att nästa generationer skall slippa. Det är därmed en avvägning, betala gärna tillbaks på statsskulden/spara men se till att dagens arbetsbin/hårt slitande langare inte blir blåsta på godsakerna. Man kan notera att ett land som Norge lägger undan en betydande slant till den dagen den välsignade oljan är slut. Och också av den anledningen att medellivslängden i Norge, likt den i Sverige, ökar och vi står inför betydligt större framtida pensionsutgifter än under föregående decennier.

Staten kan egentligen alltid trycka upp ny valuta och på så sätt slå ut budgetunderskottet men det är en mycket farlig strategi som kan sluta i hyperinflation – ett förhållande där valörerna förlorar sitt värde i sådan takt att de i princip blir värdlösa innan de når marknaden. Och bryta en hyperinflation är i det närmaste omöjligt. Kanske får man då istället bedriva byteshandel eller annamma ett annat lands valuta. Kanske måste regeringen avgå för att befolkningen återigen skall få någon form av förtroende för valutan.

V – Globalisering

tisdag, juli 6th, 2010

Det finns idag få produktionsbolag i Sverige. Låglöneländer med stor exportkapacitet har tagit över den rutinen. Men det innebär att även de så småningom kommer att sparka upp sin levnadsstandard och få helt andra förväntningar på egna löner osv. De kommer därmed växa ur låglönekostymen och inte längre vara lika konkurrenskraftiga i jämförelse med, ja, oss. En något mer detaljerad beskrivning finns att tillgå i kapitel ‘III – Fast/flytande valuta’. Så. Ekonomierna jämnar ut sig och vi bör inte behöva frukta att Gangesdeltats flitiga invånare gör ett spontanbesök och berövar oss mormors silverbesticksuppsättning.

VI – Arbetslöshet vs. inflation

tisdag, juli 6th, 2010

Det finns fyra typer av arbetslöshet:

1. Friktionsarbetslöset – människor som är temporärt arbetslösa mellan två anställningar. Inget problem.
2. Brancharbetslöshet – brancher som läggs ned pga de är olönsamma eller företag som går omkull pga konkurrens. Det är en pungspark som säger att det inte duger att tratta crack hemma i källaren, vi måste shapea upp och effektivisera vår produktion eller kanske till och med överge den för att avancera inom en annan näringsgren där vi kan vara lönsamma. Långsiktigt är det ohållbart att vidhålla vid ett föråldrat företagande, brancharbetslöshet är därmed inte genomgående illvillig även om den kan vara överskådligt kostsam.
3. Konjunkturarbetslöshet – i goda tider kan vi ta in lite nya muskler till den lokala syndikatet. I dåliga, får vi friställa goones. Inga konstigheter.
4. Klassisk arbetslöshet – klassisk arbetslöshet beror på en obalans mellan efterfrågan, utbud och löneläge. Vi skall fokusera på denna.

Klassisk arbetslöshet
Om efterfrågan på en arbetare, vilken som helst, är otrolig bör denne kunna kräva otroliga mängder pengar för att skopa glasskulor på Ben & Fairy’s. Om varenda goucho där ute kunde förhandla till sig en sådan lön torde också priserna rusa i höjden – med medel kommer efterfrågan och med efterfrågan kommer prishöjningar. Vi skulle snart kunna inkassera en inflation utan dess like. Lite arbetslöshet torde därmed vara bra för oss. Mången lärde har spenderat lördagkvällarna med att skjuta heroin och försöka förklara sambandet mellan inflation och arbetslöshet och enligt ovanstående så finns det ett. Men det går inte att bestäma en väldefinerad ekvation för att beskriva det. Phillips gjorde det felaktigt under 60-talet då han hävdade att en låg arbetslöshet (många personer med köpkraft – stor efterfrågan) ger hög inflation. Och tvärtom, hög arbetslöshet (få personer med köpkraft – liten efterfrågan) ger låg inflation. Han blev straffad för sitt resonomang på 70-talet då man i många länder såg inflationen öka samtidigt som arbetslösheten s.k. stagflation. Du ser, ekvationen tar sig ny form beroende på förväntningarna på den framtida inflationen vilket Phillips hade missat. Vi lämnar det där helt enkelt.

Traditionellt sätt har länder som t ex USA haft en lägre arbetslöshet jämfört med t ex länderna i Skandinavien. Den främsta anledningen till att så varit fallet är att USA har större flexibilitet inom arbetsmarknaded vilket beror på svagare/färre fackföreningar och större löneskilnader. I USA kan du avskeda en person utan större betänkligheter vilket för arbetstagaren är klart sämre vilkor än på den svenska arbetsmarknaden. Men det innebär också att du kan anställa en person utan längre funderingar. I Sverige skall du däremot vara jävligt försiktig med vem du anlitar för det blir ett jävla liv om du sedan försöker putta personen över bord. Fackföreningarna sitter för övrigt i en ganska knepig situation – de kämpar för att höja anställdas löner samtidigt så vill de också, motsägelsefullt, anställa fler personer.