Archive for augusti, 2010

VIII – Altruism

söndag, augusti 29th, 2010

Vi närmar oss den rafflande upplösningen. Det mest uppenbara motargumentet kvarstår till this day. Frågan vi vill besvara är hur kommer det sig att vi uppvisar former av altruism, omtanke för våra medmänniskor, då våra gener är uppenbart egeostiska. I’ll fuckin’ tell ya.

Du delar en överväldigande majoritet av genuppsättningen med dina medmänniskor. Hell, jag har ingen jävla aning om hur lik din DNA är jämfört med transan i grannhuset men det skiter vi i nu. Tidagare rykten har gjort gällande att vår DNA-stege torde vara identisk med den av en chimpanzee till så mycket som 96 % men det har på senare tid visat sig vara en överdrift. Jag ger mig sålunda inte på att uppskatta hur stor del av arvsmassan vi har gemensamt. Istället kan vi liksom helt sonika ponera att vi alla som vågar kalla oss människor har en arvsmassa som ser till mmh, ja, 75/98-delar eller kanske 53 % identisk ut. Men nu fokuserar vi enbart på de gener som skiljer oss åt. Vars uppsättning är unik för var människa. Eller åtminstone till viss del. Jag menar, du delar säkert unik gen 8A med vaktmästaren på statsbiblioteket och unik gen 7104b med Gunnvor i bingohallen men du delar i medeltal hälften av alla dina unika gener med dina syskon. Ni har ju alla ärvt hälften av generna från mor och hälften från far. Personer med en intellegenskvot knappt över rumstemperatur inser att du därmed delar hälften av dina gener även med din mor och far. Och eftersom farsan delar hälften av sina gener med sin mor så besitter du alltså i genomsnitt en fjärdedel av din farmors gener, en åttondel av den gammelfarmors gener osv?
Dina gener kämpar för sin egen och sina kopiors överlevnad – det är inte hela världen om du dör så länge som kopior lever kvar i en annan kropp. Det bästa är ju naturligtvis att föra dina egna gener vidare. Du besitter ju ändå 100 % av dina egna gener men dina nära släktingar delar många av dessa. Så, the next best thing, torde vara att dina syskon lyckas reproducera sig. Ungen kommer ju då besitta i medeltal en fjärdedel av dina gener (remember, vi pratar hela tiden om de unika generna, inte de vi alla har gemensamt). Visst, det hade ju faktiskt varit än bättre om dina föräldrar tog ytterligare än bastard till världen (kiddet hade ju då delat ungerfär hälften av dina unika gener) men de är äldre och förutsättningarna försvinner liksom. Men svaret till att vi beter oss altruistiskt mot andra är lika fullt att de till viss del innehar samma anlag som du själv. Även jag kan tycka att det låter lite främmande – ja vi delar säkert några gener med individer av arten hund men jag är övertygad om att det finns folk som engagerar sig i fladdermöss eller whatever. Och de besitter knappast än DNA-stege liknandes vår egen även om de också är släktingar om än på ett väldigt avlägset håll. Jag misstänker att det finns en del psykoligiska aspekter att ta i beaktande gällandes ämnet altruism as well.

En ofrånkomlig konflikt är den att föräldrarna lämpligtvis behandlar ungarna lika – alltså de får lika stor del föda och omsorg, men ungen önskar fullständig fokus på sig. De hade varit bäst för dennes genuppsättning. Det ligger därmed i varje unges instink att försöka lura till sig mer än sin beskärda del.
Men det finns ett ‘men’ med i bilden, det är enbart gynsamt att sneaka till sig mer än sin beskärda del till den punkt då kostnaden mina bröder och systrar, varande eller blivande, betalar för mitt falskspel är mindre än dubbelt så stor som min vinst (jag besitter ju dubbelt så många av mina gener som mina syskon). Om jag är välnärd medan mina blodsförvänter svälter så är vinsten för mig av att bli matad väldigt låg i förhållande till den mina syskon upplever om de blir matade. Mina gener (och därmed deras kopiorna i syskonen) tjänar då på att jag avstår käket till fördel för syskonen.

End of story

VII – Sex

tisdag, augusti 24th, 2010

Webservern har svajat ordentligt under den sista tidens i det närmaste perversa meddelandemängder. Men nej, för att lugna akterdäckets oroliga själar – deadboy är ej cappad, clipped eller cut. Han är bara busy och inte hunnit författa. Du ser, han har kids att försörja, herion att skjuta och läsare att underhålla. Nåja, the show must go on och var vi? Sex kanske? Det blir mer och mer svårförståeligt att förstå varför jag skulle upplåta mitt bleka lekamen åt en annan människa. Jag menar, det går numer fortare att hoppa jämfota över mina respektiva exfruar än att springa runt dem. Föga upphetsande kallas det. Men jag kan fortfarande finna visst nöje i att dra kola från barmen på min dotters yppiga vännina, ställa mig på alla fyra och skälla som en hund och sedan med henne idka älskog.

Ur ett genetiskt perspektiv då – varför bemödar vi oss sexuella eskapader med eller utan surdeg och miniskidor? Varför inte bara splitta på oss likt cellerna själva och bespara oss krogkvällens i många fall förnedrande resultat? Inte bara stämmer det med våra argument att generna vill dela sig på ett enkelt sätt, det innebär också att vår avkomma/kopia skulle inneha 100 % av vår egen arvsmassa och inte bara 50 % som i en vanlig bastard. Den främsta anledningen har beskrivits i kapitel 4, ‘Copy & paste’ med svaret:
Hade vi klonat oss själva så hade det inte skett någon evolution – ingen blandning av generna, eller iallafall en mycket liten evolution då vi hade varit hänvisade till ytterst sällsynta förbättrande mutationer. I det nuvarande fallet så kommer istället fördelaktiga gener sprida sig genom genpoolen och till olika värdkroppar. Vi besitter därmed säkerligen en vettigare genuppsättning än våra stamfädrar. Det är den enkla anledningen.

Vad mer kan man säga? Vi slåss inte på lika villkor – män och kvinnor that is. Den partner som investerar mer energi/tid i avkomman än sin andra hälft kommer att vara mer benägen att göra vad som krävs för att densamma skall överleva. Med det sagt kan vi konstatera att kvinnor investerar en större del energi än var männen gör. Hon bär och när ägget/barnet i vårt fall i ca nio månader medan mannens bidrag är över på ja, i bästa fall, ett par minuter. Honan måste väga in det facto att hon inte kan producera en alltför stor kull kids genom sin livstid. Hon måste värdera omgivningen, hur maximerar antalet barn (gäller knappas i vår arts fall)? Om jag skaffar fyra kids vad är då sannolikheten att de alla överlever? Är det bättre att bara skaffa tre och se till att de verkligen når full ålder och i sin tur förökar sig? Mannen å andra sidan behöver investera ganska lite energi i form av spermier för att föra sitt anlag vidare även om det kan vara fördelaktigt att hjälpa till under uppväxten för att ge sitt anlag (ungarna) en verklig chans att nå full ålder. Han kan potentiellt skaffa sig en sjuhelvetes uppsättning snorungar med olika fröknar.
Jag generaliserar men faktum kvarstår – hanar har i de allra flesta fall mer att tjäna på att lämna sitt nuvarande förhållande och försöka föröka sig på ytterligare håll än vad en kvinnor har. Krasst ja, osant nej.

Ait, men vad kan då honan göra för att säkerställa att bocken inte försöker skända grannfrun? Ett sätt är att att låta mannen bevisa sig innan dess det blir tal om kopulering – innan mannen får komma till så kanske han åker på att bygga ett näste för ungarna eller liknande. Har man följt artiklarna så inser man snart att förhållandena kan återges med ESS. Säg att det dyker upp en hona i populationen som inte förväntar sig att hanen bygger ett bo innan dess hon bemödar sig intimt umgänge. Hon kommer definitivt få ett stick i pälsen då hanarna säkerligen finner det coolare än att först bygga ett bo. Men det kan också innebära att hanarna har större benägenhet att lämna henne för de har knappast investerat något alls i avkomma till skillnad från fallet om de hade byggt ett bo. Andelen töser som håller på sig kontra de som släpper till lite enklare kommer därmed självsvänga till en stabil fördelning.
Men, det kan vara till en fördel även för en hane att hänga med ett par månader innan förlossning. På så sätt kan han själv säkerställa att det verkligen är hans barn som honan bär på. Rent teoretiskt skulle han ju kunna bli en riktig sucker om han uppfostrar en konkurrents ungar.

Så ett kriterie för att ha en någorlunda chans hos den kvinnliga befolkningen kan vara det att du är trogen, loyal och bygger bo med bedövande skönhet. Vi kommer inte ifrån att det verkar ligga någon sanning i att vissa andra attribut förutom lojalitet välkomnas hos honorna. Har du en jävla fjäderskrud kan jag lova att du får mer ass than a toilet seat. Tämligen paradoxalt med tanke på just denna färggranna skrud gör dig lättare att upptäcka för rovdjur och kanske också mer osmidig. Kanske indikerar den att du fått i dig gott om näring – det är bra. Är du stor som en oxe kan du försvara familjen, kan du bemästrar flocken så har du försörningen klar, ser du ut som Don Juan så är sannolikheten att dina kids inte heller de ser ut som Quasimodo och därmed själva har en god möjlighet att få tillverka egna ungar. Ja, vafaan vet jag? Ytlighet vara längst.

VI – Gener kontra hjärna

söndag, augusti 8th, 2010

Mother earth belönar gener som fungerar väl i sammanhanget och straffar andra. En gen för trubbiga gaddar fungerar väl för arter som surplar blast på daglig basis. Samma gen fungerar sämre för hänsynslösa predatorer. Att en brun isbjörn på nordpolen får knulla mindre än en vit faller tillbaks på kamoflage->jaktlycka->energi->whatever. En plit med bra schwung i batongarmen har större utsikter för att sprida denna och andra gener än en lipsill som vunnit polisbrickan i en sådan där styr-en-klo-automat. Generna ger dig förutsättningar för att du skall lyckas i rådande omgivning.

Alright men var kommer nu hjärnan in i bilden? Jo, den klart mest betydande orsaken till att förmågan att tänka själv har gynnats i evolutionen torde vara den att kunna simulera förlopp. Du ser, generna ger dig förvisso förprogrammerade attribut för överlevnad men ger dig ingen information om hur du skall bete dig in instant action. Din nya bästa vän, hjärnan, å andra sidan, ger dig en möjlighet att simulera utgången av beslut i förväg – vilka följder kan du få genomlida om du säljer vigselringen (inte bara din frus utan även din egen) för att få råd till uppskattade 2 hekto blow, vad är sannolikheten för att din lokale Don cappar dig om du vänder dig till lagen för strafflindring, hur ser utsikterna ut för att dricka ur vattenhålet vid gryningstid då lejonen är på jakthumör?

V – Evolutionary Stable Strategies

söndag, augusti 8th, 2010

Men finns det nu omständigheter som påverkar förekomsten för en viss gen brevid den att genen i sig ter sig god mot ägaren? Jo kanske, en påverkan som diskuteras är ESS (Evolutionary Stable Strategy). För att inte bli dryg som morfars begravning avhandlar vi konceptet i rask takt med ett overkligt exempel:

I en valfri grupp har vi två gener för hantering av konfilkter – en som medför att genbäraren alltid drar kniv (vi kallar dem ‘psyko’), och en gen som alltid triggar flykt (‘pussies’). Vi delar nu frikostigt ut uppenbart fiktiva poäng som iallafall har någon form av anknytning till de egna genernas överlevnad – ju högre poäng dessto större sannolikhet är att du får tillfälle att avnjuta lite plain old sex och få avkomma, alltså sprida dina gener. Säg att du erhåller +50 poäng om du vinner en fight och du går -100 pinnar om du torskar en kamp då du lämnas med skam, skador och nära-döden-upplevelser. Flyr du från en duell så gör du -10 pistoler. Ingen i gruppen vet i förhand vilken av generna/strategierna som en viss person besitter/utövar.

Ponera nu att vi enbart har grupp enbart med ‘pussies’. Alla konflikter löses med att en ‘pussy’ flyr framför den andra. In average vinner då varje ‘pussy’ varannan kamp och flyr varannan. Nettovinsten blir (50+(-10))/2 = 20 p. Frid och fröjd. Nu infiltrerar en mutant-psyko-gen gruppen. Psyko-genen medför att genbäraren alltid vinner en fight mot en ‘pussy’. Inledningsvis kommer ägaren till psyko-genen erhålla stora framgångar. Han kommer alltid att vinna och sålunda erhålla en nettovinst på 50 balubas för en fight. Vi kan därmed fastslå att denna gen kommer att sprida sig som wildfire genom genpoolen då hans 50 poäng toppar de knappa 20 poäng som en ‘pussy’ i snitt inkasserar.

Alright, vi vänder på det – vi har nu en population enkom med ‘psykos’. De vinner varannan konflikt vilket ger dem en nettopoäng på (50+(-100))/2 = -25 poäng. Tänk nu att en ‘pussy’-gen uppstår i populationen. ‘Pussyn’ kommer aldrig att vinna en fight men kommer heller aldrig ta stryk utan enbart fly vilket inbringar honom -10 poäng per utmaning. Men denna summa är fortfarande mycket bättre än de -25 poäng en bärare av psyko-genen erhåller i snitt. Därmed kommer genen som definerar ‘pussies’ att vara mer evolutionärt framgångsrik och öka i genpoolen.

Om vi ger oss i kasst med att analysera ovanstående torde det vara att andelen ‘pussies’ kontra ‘psykos’ kommer att självsvänga mot en stabil fördelning, helt tagna ur luften t ex 5/12 ‘pussies’ mot 7/12 ‘psykos’. Jag har genom självstudier kommit fram till att en tank kokain + en doable oskuld = en decent kväll men någonstans där avstannar mina matematik-kunskaper – man kan själv räkna ut kvoten även om det torde vara fruktlöst då vårt poängsystem knappast har någon verklighetsförankring.

Slutsatsen är och förblir att individer med en genuppsättning som ger en obalans i fördelningen kommer att straffas. En gens möjlighet att replikeras i en avkomma beror inte enbart på hur väl den fungerar i värden utan även vilka förutsättningar den har i den omgivande populationen.