Archive for februari, 2011

Ring gärna, vettja

söndag, februari 27th, 2011

Med tidigare inlägg i åtanke finner det sig naturligt att jag skaffat en ny mobiltelefon. Och inte vilken telefon som helst, utan nämligen Samsungs Iphone-killer E1080. 300 kr. På PhoneHouse.

Den har en upplösning på uppskattningsvis 4 pixlar av vilka åtminstone två renderar den tillgängliga färgpaletten (5 st färger) på ett tillfredsställande sätt. Kamera? Nej tack. Spela musik? Nej tack. Man kan ringa med den. Den har en funktion för textmeddelanden (sk SMS). Nymodernigheter som MMS känns telefonen inte vid. Den över lag plastiga lågkvalité-känslan kommer vikten till gagn. Batteritiden spänner över ett interval i storleksordningen för den paleozoiska eran. Det här lilla aset kommer att överleva både mig och min eventuella avkomma innan en laddning är på plats vilket kan sättas i relation till min bortgånga Sonyericsson X10 mini (may you rest in peace) som hade en batteritid motsvarande den det tar för en mus att få stånd.

Nackdelarna då:
Ljudkvalitén är undermålig. Oavsett vem man talar med låter det mer som en rad dödsrosslingar/uppstötningar från andra sidan, vilket vanligtvis är sant enbart för samtal med mormor eller Charlston. Det låter nära nog som om man konverserar med en skåning. Underbetyg i den här kategorin alltså.

I annonseringen för modellen står det överst ‘lättanvänd’ och jag skriver under på det. Antingen svarar du på ett samtal eller så ringer du ett. Så mycket fler funktioner finns liksom inte.

Man kan också notera att telefonen kan erhållas i paketerbjudande – ‘Köp valfri Samsungmobil med valfritt abonnemang så får du en E1080 på köpet!’ vilket alltid är själva definitionen på en usel produkt.

Svensk klassiker

måndag, februari 21st, 2011

Med två grenar avklarade är jag halvvägs på väg att slutföra den svenska klassiskern. Jag inledde med att bli odrägligt full på företagets julfest, det kostade mig en kavaj och slips. I fredags, återigen på med företaget, följde jag upp med att skeppa mobiltelefonen. Classic! Nu återstår bara att få kläderna snodda under midsommaraftons obligatoriska skinny dippin’ och sedan, enligt plan någon gång under hösten, torska husnycklarna.
Får ta det lite lugnt med juicen framöver.

‘Not drunk is he who from the floor
- Can rise alone and still drink more;
But drunk is They, who prostrate lies,
Without the power to drink or rise.’

- Thomas Love Peacock

Lazy old dog

onsdag, februari 16th, 2011

Lemmy sa ‘the chase is better than the catch’. Jag håller inte med. Jag är förjävla gammal. Hade det varit upp till mig så hade jag gärna suttit i min ensamhet och druckit öl, stilla reflekterandes, för att sedan enligt avtal kl 23.45 få dela ut ett stick i pälsen. Det fungerar dessvärre sällan så även om jag försöker. Till mina inlednande fraser hör ‘Hur ser utsikterna ut för ett litet hångel senare under afton’ eller en försäkran om att det inte finns en pojkvän med i bilden. Eller iallafall inte en pojkvän som damen i fråga har för avsikt att var trogen mot. En annan classic som jag rönt blandad framgång med är att till två klädsamma vänninor yttra ‘Ni två och mig? Jag har grädde hemma’. I de fall jag får ett leenden tillbaks kontrar jag med ‘Jasså, ni gillar inte grädde’. På rutin brukar jag i nallen skriva in ‘07…’, trycka den i handen på en fager mö och hoppas på att det resulterar i en uppsättning siffror. Man blir förvånad hur ofta det fungerar. I minst ett fall har jag erhållit ‘118118′ tillbaks. Fyndigt måste jag erkänna.

Några av er har säkert läst ‘The Game’ som är en alldeles säregen historia om en vilse själ som ägnar större delen av sin vakna tid till att plugga psykologiska triggers enbart för att lägra kvinnor. Boken är bra. Författaren själv kör bl a med en öppning i stil med ‘Hej, kan jag fråga dig en sak? Jo, det är så att min kompis flickvän har varit otrogen mot honom och han är helt förstörd. Grejen är att hon har varit otrogen med en annan tjej. Först fann jag att det lika djävligt som om hon varit det med en man men nu börjar jag tycka att det kanske finns förmildrande omständigheter. Vad tycker du?’. Den kan jag också kasta ur mig då tillfälle ges but than again, det bästa vore att slippa allt jävla strul att försöka stå där som jävla Eddie Murphy och roa grevskapet som en jävla kronchimpans. Av samma anledningar kan jag därmed tycka det är trevligt med sällskap över 25 år. De är ofta coola, i vissa fall företagssamma och de önskar inte giftemål enkom för att du skruvat lite på dunkarna kvällen innan.

Jag är ju så jävla dynamisk och öppen som person så jag har breddat mina vyer till match.se. Men jag är tämligen ofarlig även i det forumet. Som Spralle brukar säga, var för helvete inte ärlig – få kvinnor vill ha en bald, alcoholic dwarf. Han har en poäng. I Malmö sköt jag en kort tid in mig i spray-date-träsket. Jag brukade närma mig utbudet med följande rad – ‘Jag är inte sällan ganska rolig, försöker att alltid var trevlig och jag har inte styckemördat någon på ganska länge’. Hur kul som helst naturligtvis. Det tyckte inte damerna. Samtidigt så hade det ju räckt med en träff för att hooka upp med en dam av helt gudomlig humor. Nåväl.
I några fall har jag funnit mig i situationen att jag själv inte behövt göra jobbet. Ett litet bootycall på kvällskvisten kan lätta upp vilken dimma som helst. För en tid sedan gick jag rakt på sak och frågade om det fanns en möjlighet till lite kuttra sju under kvällskvisten. Det fanns det. Men hon ville inte lämna sina vänner riktigt än. Hon samtalade med dem och jag kunde i lugn och ro sitta brevid och avnjuta min öl utan att behöva prata. Perfekt. Hon var tillika den enda modern jag varit med under mina år. Jag yrkade på bortamatch och eftersom knodden inte var hemma så var det inga problem. Det här var back on native soil i Kalmar så jag bodde själv temporärt hemma hos mor och far. Jag är ganska övertyga om att de uppskattade att jag inte använda gästrummet till reproducering. Det hanns med både lite slaska kotte och lite olika ställningsvarianter innan vinballen slog till. Eftersom detta till dagens dato är den enda tjej jag varit som redan förökat sig så har jag lite svårt att dra slutsatser av händelsen. Jag kan inte tro att alla mödrar uppvisar ett liknande mönster men då min erfarenhet i ämnet är bristfälligt så har jag också svårt att motbevisa det. Empirisk undersökning kallas det i akademikervärlden. Ni ser, efter vi hade älskat var det helt och hållet dyngsurt i bingen. Jag var ju berusad så jag kunde för all del sova men faktum var att sängjäveln stod centimeterhögt i kroppsvätskor. Det är väl egentligen inte så trevligt att guppa runt i ljummen sekret i godnattsömnen. Jag anklagar henne för vätskorna. Vad de kom ifrån vet jag dock inte. Det verkar som att jag får falla tillbaks på min stor läromästare i ämnet – internet – för att få klarhet i mysteriet. Som familjens stolthet ramlande man in någon gång på morgonkvisten när min ömma mor och far äter frukost, fortfarande täckt i vätskor. Men min föräldrar är numer härdade och, tack och lov, de ställer inte längre personliga frågor som de inte vill ha svar på. Jag duschade.

The main man

söndag, februari 6th, 2011

Jag har en vän. Vi kan kalla honom Carl Ekdahl. En vanlig dag i Carls liv är inte som alla andras. Jag handplockar två datum som förvisso sticker ut mer en än ordinär tisdagkväll men inte så mycket som man hade trott eller hoppats.

Nyårsafton – Carl är på fest. Carl tar på sig EN?! felaktig sko men känner av någon oförklarlig anledning inte av den felaktiga sulan förrän han sitter på tunnelbanan. Ouch! Merjobb på nyårsdagen med andra ord. Och mycket riktigt så ringer det ganska tidigt på morgonen påföljande år.
‘Hej. Har du tappat något?’
Carl: ‘Hej, ja just det ja, min sko’
‘Mmmh, inget annat?’
Carl: ‘Helvete!! Plånboken’
Det fina med den här akten är att den vänliga hembiträdet som funnit Carls plånbok har med en annan telefon ringt upp Carls ömma mor då Carl står skriven i Kalmar i väntan på permanent boende i huvudstaden. Modern, mycket trevliga Lisbeth, hör dialogen och blir varse att Carl skeppat både en sko och plånbok kvällen innan. Lisbeth slaktar arvet med 20 lakan.

Under förmiddagen följer sedan något som måste gå till historien som Sveriges längsta telefonkedja. Den är i storleksorningen Finlandstelegrafen när ryssen stod utanför dörrn redo att lägga plastmatta över det Karelska näset. Carl ringer Jonna som har numret till Fia vars polare har varit inkörsporten till festen, Carl får av Fia numret till nyligen nämnda vänner, vännerna ringer upp festfixarna som i sin tur på något sätt lyckas lista ut vem som blivit av en sko dagen innan. Carl får numret till mannen med Carls sko. Carl kan under dagen hämta skon. Tilläggas bör också att Carl multitaskar tjusigt under hela förmiddagen, fortfarande i ett mindre giftigt restmoln av drogerna han stoppat i sig kvällen innan, och lyckas styra upp en date med hembiträdet vilket gör att även plånboken dyker upp i bostaden igen. Slutet gott, allting gott.

I torsdags kväll var Carl ute och drack en öl med jobbet där han konsultar. Jag sover. Vid lite över två på natten ringer vår gemensamma vän Anna Törnberg. Hon är orolig för Carl. Anna säger att Carl är mer än lovligt berusad och att han är vilse i Stockholmsnatten. Ni vet, SL släcker ned tuben kanske vid 24-hugget på vardagar vilket innebär att Carl är utan en uppenbar ride home. Han har redan knallat omkring någon timme säger Anna. Jag argumenterar för att vi skall slå av telefonerna och låta honom sova hos sjömännen. Anna är av en annan uppfattning. Vi beslutar oss för att hon skall göra ett nytt försök med att kontakta Carl. Och mycket riktigt, snart har Anna återigen en fungerande lina till Carl. Carl beslutar sig för att sova hos Anna då han inte kommer vidare till Solna och bestämt vägrar sätta sig i en bulle. Carl är enligt utsago nästan framme. Fine. Vid tre får jag ett svar av Carl på mitt sms och han hävdar med bestämdhet att han är hos Anna. Jag somnar om. Nästa morgon får jag ett sms av Anna där hon hävdar att Carl inte var på plats hos henne förrän kl 04.30. Det visar sig att Carl har varit någon helt annanstans än vad han på kvällen innan trott. Lätt hänt.

I sin iver att hitta fram har Carl ramlat. Han ser ut som Paulo Roberto efter fajten med Sebastian Lujan på Åland. Detta hindrar inte vår hjälte, nu något mindre fresh än Iggy Pop a bad hair day och fortfarande berusad, från att pliktroget och med ett fantastiskt humör stämpla in till fredagens arbete vid rullbandet. Snyggt blir betyget.

Han är en katt med nio miljoner liv. Har har bränt en fjärdedel av dem.

Copycat

torsdag, februari 3rd, 2011

Det är ju så jävla billigt att hogga på andras verk. Jag har inget problem med det. Lite shyssta videor. Lite schysst musik.