Archive for april, 2011

How to create a super villain

söndag, april 24th, 2011

Batmans kalfaktor dog cold turkey för en tid sedan. Landssorg utlystes. Hulken och dr Strange grät i förtvivlan, spindelmannen ställde in sin italienska matlagningskurs och Daredevil återfick synen för några minuter. Batman vaknade upp i spritångorna, beklagade sig över att gubbjäveln börjat stelna och återigick till de tunga drogerna. Robin var förtvivlad. Han får i betjäntens frånvaro servera Batman tempurerade cappuchinos.

Livets kontraster i sitt crescendo – ena dagen hänga med Jokern i kladdfärgsbutiken eller ingående diskutera hudprodukter med Twoface, andra grädda våfflor åt husbonn. Hårda papper. Robin sliter röven av sig för en descent fruktshake. Batman, medfaren, rödögd och med fyra dagars skäggstubb tackar för kalaset med en sjungande backhand. Var är facket när man behöver dem?

På begravningen är Robin där så klart, några skurkar också, ett par tunga lirare – Reagan, Dennis Rodman, Tommy Ramone – ett par personliga cheap shot pokervänner. Batman skulle glidit förbi men så kom Charlie Sheen förbi…

Politiskt korrekt? not so much

måndag, april 11th, 2011

Som allting annat på den här jävla sidan kvalar den här in under de tveksamt korrekta:

Jag har alltid föreställt mig hooka upp med en riktig alp-arier. En sådan där Österrikisk kulla med krans i håret, folkdräkt och en swastika tatuerad på pannbenet. Jag vet inte varför men det är bara en föreställning som jag haft. Jag har inget emot inflyttning. Men jag tänker mig att mitt kid skall ha alla förutsättningar att bli en sådan där gedigen misantropisk rasist med en intelligenskvot som inte överstiger normal rumstemperatur och en EQ som får Fritzl att framstå som virgin fuckin’ Mary. Visst, det kan han ju bli oavsett utseende men jag menar ett tvättäkta vitt as likt de som förökade sig som bananflugor när jag var liten. Vart har de tagit vägen? De där blonda stolta blomstrande lätt förståndshandikappade unga männen med stålgråa glansiga ögon som bara stod och dräglade helt oförmögna att diskutera med – inte för de inte ville, för att de inte var kapabla.

Tänk vad glad han hade blivit den lille otämjbare krabaten när jag på hans nioårdsdag en sval majafton låter honom komma ut ur buren. Jag bara checkar ut min elektronisk batong, strypkopplar upp honom och nitar grabben med ett par tranquilizers i röven. Fradgan bara sprutar när han med gutturala läten skuttar runt i närmaste trädparti och sprider förödelse. Har han varit duktig så matar jag honom med ett spädbarn när vi kommer hem. Familjelivet. O ljuva tanke.