Om

    Deadboy har klockat in på något år över trettio. Han har inga drömmar, inga mål. Det har han aldrig haft. Han har överlevt. Genomfört vad som varit nödvändigt. Han ser inte tillbaka på livet. Han funderar ej kring vad som kunde ha varit. Han är en enkel man. Deadboys ömma far var en gangster och hans mor helt i spillror. I unga år antog Deadboy rollen som familjens försörjare då fadern behagade närvara endast sporadiskt. Modern var upptagen med att sila kokain. Deadboy hoppade av skolan i lågstadiet efter att upprepade gånger försökt knulla flourtanten. Han blev själv farsa för första gången vid tolv års ålder. Vid nyheten gick hans far över honom så innerligt att han spottade smulor till tänder i två veckors tid. Några månader senare fick Deadboy sitt andra barn. Fadern upprepade proceduren. Modern var inte densamma. Deadboy är inte bitter på varken fadern eller livet. Det anstår en far att kunna säga till på skarpen tänker han. Hans far markerade helt enkelt.

    Han minns när fadern tog med honom för att slå in knäskålarna på en golare eller sälja av en last handkanoner. Det var stunder som Deadboy uppskattade. Han känner ingen ånger över handlandet. Folk förstår bara inte att det var affärer. Inte alls personligt. Deadboy stod i tystnad när fader, med en stålpipa utrustad, gick loss på en skuldsatt familjefar så att benpiporna stod som spön i backen. Det kunde bli kladdigt men det var jobb som skulle göras. Snart fick Deadboy själv, under faders uppsikt naturligtvis, förtroende att lägga pianotråden runt en naken hals. Fadern har sedan en tid tacklat av och tillbringar numer större delen av sin tid tillsammans med Deadboys mor och tunga droger.

    Deadboy har varit en gangster så länge han kan minnas. Han har kommit upp sig i det lokala syndikatet. Nuförtiden gör han inte mycket jobb på gatan. Han ägnar sig åt strategiska planering och kreativ bokföring. Deadboy är en ensamvarg men känner stor närhet till familjens consiglieri av vilken han lär sig mycket. Och han är intresserad oavsett ämne. Han har upptäckt att det är ganska trevligt att sparka av sig skorna på fredagkvällen, hälla upp en kupa Hennessey och lyssna till Knopfler. Inte alltid boxas.

    Deadboy är uppriktig. Många finner hans sanningar overkliga och skrämmande. Han gör sig inte till. Han beklagar inte sorgen när han knallat ned någon. Han säger vad han tycker oavsett vad som anses accepterat uppförande. Han har ibland svårt att känna empati. Men han försöker göra rätt för sig. Inte ta genvägar. Han släpper sällan in någon på livet. Men han har lagt märke till att folk förtror sig honom. Deadboy gillar det inte. Folk hoppas att han skall lösa deras problem. Men han tänker inte göra det. Han vill bara sköta sig själv. Han känner att de blir besvikna i honom. Numer tar han det inte personligt. Han är för gammal för det tycker han. Han älskar sina barn och i vissa fall även mödrarna. Han såg det inte komma. Och han vet inte hur han skall ställa sig till det. Man blir sårbar när man bryr sig om någon. Vanligtvis dåligt för affärerna. Men han har börjat acceptera detta öde. Han har en äldre syster som är ljuset och styrkan i hans liv. En syster som överlevde hemmets förhållanden och skaffade sig ett anständigt leverne. Han har en yngre bror som är hans beslutsamet och tillit. En bror som fastnade i samma bana som Deadboy. Deadboy har inte haft några förutsättningar här i livet. Namnet avslöjar. Det inser han själv. Han är hård. Han sover med en kudde under sin pistol. Of mean streets born and bred.

    …we’ve got a dead boy walking

Comments are closed.