Mormor

september 19th, 2011

Idag fick jag två sms av mormor. De var båda tomma. Jag skickade ett tillbaks och frågade försynt om hon ville något. Jag fick ett tomt tillbaks. Men så kom det ytterligare ett med text i. Hon sa att hon hade försökt skicka till mamma. Nu vet jag inte direkt vad mamma skulle med två tomma sms till men jag avstod från att fråga. Vi snicksnackade vidare. Mormor sköt in ett tomt meddelande med jämna mellanrum.

Mormor är rena rama jävla solstrålen över att jag har köpt lägenhet. Ingen är gladare. Hon är lite nyfiken så jag sa att hon kunde kolla upp adressen på nätet. Därefter har vi haft radiotystnad. Jag hoppas jag inte brände ut mormor med mitt förslag. Ni ser, det är ett projekt för henne att ta sig an the woooold waid webbb.
Vi har finjusterat instruktionerna till bristningsgränsen men det finns fortfarande en hel del orosmoment. En oberäknad förfrågan om uppdateringar och allt är förlorat. En bannervisning vid fel tidpunkt och hon är borta. Då får mamma eller pappa, som i vissa fall själva besitter begränsade färdigheter i ämnet, kila bort reboota webbläsaren/klicka bort uppdateringen/stänga ned bannern. Hon sitter antagligen där ännu och tittar in en blue screen och undrar om det verkligen skall ta två och en halv timme för att connecta.

Min avlidna morfar var en god man. Han kunde rada upp en uppsättning ganska elaka fördomar på nolltid – avvikande sexuell läggning eller härkomst utanför native småländs soil tog orättvisa slagserier i hans närvaro. Men med sina fel och brister hävdar jag fortfarande att det var en god man. Inskränkt måhända men med ovillkorlig kärlek till släkt och vänner. Han var old school.
På den tiden arvsskatten i allra högsta grad fortfarande var verklig (avskaffades 2004) vände han sig vid 86-87 års ålder till sin bankman. Med tanke på att han över tio år äldre än mormor så var det sannolikt att han skulle vika hädan före mormor. Hans fråga var rationell och han författade till kontakten – ‘Ja, hur skall jag då göra för att minimera skatten min fru skall behöva betala vid min bortgång? Jag menar, hon har under dessa gemensamma år varit god mot mig vertikalt såväl som horisontellt‘. Old school, som sagt.




Die PP, die!

september 11th, 2011

Till skillnad från Blondinbella så får jag inge cred av de respektive företag vars produkter jag rekommenderar. De kommer från hjärtat. PowerPoint har förtryckt folket i en tid. Inte längre. Prezi.com är överlägset. Det var länge sedan jag hittade en produkt som var lika fantastiskt jävla vass som användarvänlig. Stående ovationer. Kladdade ihop en fem-minutare nedan men man bör verkligen kolla in produkten och tillgängliga exempel.




Nuf’ said

september 8th, 2011

Jag gillar ju dunkar. Vi kommer inte ifrån det. Men är jag då per definition ytlig?
Nja, jag hävdar icke.

För det första så tror jag knappast man kan kalla någon ytlig som spenderar en ansenlig del av sin tid med att tänka på ett specifikt ämne. I det här fallet napparna. Iallafall inte av den anledningen. Ingen anklagar Einstein för att vara ytlig och karln spenderade majoriteten av sin dag försjunken i energibindningar och atomfysik, även om jag nästan får be farbrodern om ursäkt för parallellen.

För det andra är de inte uteslutande – de kan, förutom i ytterst flyktiga förbindelser, ingalunda mäta sig med andra mer själsliga egenskaper.

För det tredje så diskriminerar jag inte. Små, stora, ljusa, mörka, fasta, mjuka. Jag uppskattar dem alla innerligt.




Another day, another dollar

augusti 31st, 2011

Igår gick jag så in. Jag pallade bara inte vänta längre. 37 kvm för 1point8 mil. Fin lägenhet. Balkong i sydvästläge. Högst upp. Och enkom pensionärer in the hood. Precis som jag gillar det. En sten har fallit från mitt hjärta.
Men frågan kvarstår inte dessto mindre – är det en god investering? Men så lyssnar jag på Thåströms ‘Sånger till 10:e våningen’, tänker på min homies från förr som de flesta fortfarande lever och frodas i Kalmars sövande omgivning och så svävar jag bort i andra tankar.

Jag har jobbat alldeles för mycket sista tiden. Så kan man bara inte ha det. Det är inte värt det. I vår skall jag faantamig dra ner på det och istället köpa mig en Mustang Mamba (här och här) som jag kan cruisa Stockholm på som om det inte fanns en morgondag.




Ireland, mother Ireland

augusti 24th, 2011

Lite konstigt att irländarna envisas med att sätta budgetyxan i kölsvinet med jämna mellanrum. De har ju för faen en bardisk, Guinness och åtminstone fyra orakade herrar med whiskeyröst i varenda jävla by över kontinenten. Borde inte de kunna bistå hemlandet med en säck potatis med ojämna mellanrum?

Men jag lipar inte. Quite on the contrary, my dear Watson. För ni vet, jag håller Guinness mer kärt än mina ömma syskon och finner musiken alltigenom alldeles trevlig. Ofta provocerande klämkäck. Men de gamla hjältarna (‘The Dubliners’) är på utdöende.
Ronnie Drew gick ur tiden bara för ett par år sedan.
Ciaran Bourke, ”The next song ladies and gentlemen we’d like to dedicate to the man here on the extreme right, he’s name is Ciaran Bourke, and the subject is whiskey, and it’s called ‘Whiskey in the jar’”, försvann -88.
Av orginalmedlemmarna är enbart Barney McKenna vid liv.
Fantastiske Luke Kelly kilade runt hörnet redan -84 endast 44 år gammal. Jag vill passa på att rekommendera en trippel i hans namn. Oerhört lyssningsvärda om än ej alla ursprungskomponerade av Luke själv.
Freedom coma all ye
The Gartan mother’s lullaby
The sun is burning

Man kan även konstatera att han framfört ‘Joe Hill’. Jag och min vän google har en ovana att kolla upp diverse referenser. Joe Hill, även kallad ‘The man that never died’ blev känd för att sina protestsånger i Salt Lake City i början på 1900-talet. Efter avrättningen erhöll han mer eller mindre legendstatus bland fackföreningar och arbetarorganisationer – därav smeknamnet. Men vi har att göra med en svennebanan. Född i Gävle och emigrerad och klar på Ellis Island herrens år 1902.




Mäklare

augusti 14th, 2011

Idag scannade jag återigen Stockholm stad efter en duglig bostad till en odugling. Jag är av inställningen att mäklare borde skjutas i bakdelen med en saltmusköt av ren princip. Men några ser ju inte dessto mindre mycket bra ut. Antagligen var det detta beskrivna faktum som fick mig att kika närmare på profilen hos en av de där. ‘… är en av branchens hårdast arbetande mäklare och ger aldrig upp. Maxpris, rekord, exklusivitet och service är hennes ledord.’. Okej. Som köpare är det ju precis det jag INTE vill höra. Vad jag vill är att deala med det lataste aset där ute. 17 minuter sen kommer han flåsandes, rödögd från gårdagens spritsviter. Jag frågar om stambyte och han bara ‘aah, du vet jag har ingen jävla aning’ och munchar vidare på sin fyllevurre. Han flytade upp annonsen på hemnet och nu står han till slut, efter att ha varit halvvägs inne hos både två och tre grannar, i rätt kåk. Folk vänder i dörren.
Hans resumé – ‘Olle är en av marknades absolut sämsta mäklare. Han genererar ordentliga underpriser där man inte trodde det var möjligt. Hade han inte varit min frus bror hade han åkt ut med huvudet före’.




Oskyld äro människan

augusti 8th, 2011

Det finns en del utsatta grupper i vår absoluta omgivning. Särskilt nu i dessa, ur ekonomisk synvinkel, bekymmersamma tider. Jag försöker att dra ett litet genant strå till stacken genom att plocka upp ett nummer av Situation Stockholm någon gång med jämna mellanrum.

Tiggare är utsatta. Alkoholister är utsatta. Men mest utsatta är nog ändå de tiggande alkoholisterna. Idag knallade jag en sväng ute vid Hornstull. I närheten av vackra Reimers holme stötte jag på ett par schyssta lirare som sörplade livets nektar som om livet hängde på det. Och med tanke på i det fysiska tillstånd kan det mycket väl ha varit just så. En gobbe stack ut ur mängden. Han såg ut att vara någonstans mellan två och tretusen år gammal. Skälvande sträckte han fram en kupad näve mot sina nyfunna dryckesbröder. Jag stannade dessvärre inte för se huruvida solidariteten bröder emellan kunde urskönjas eller om herrn gick bet på kaffepengarna. Det får vi aldrig veta. Jag försöker att aldrig vara snål i liknande situationer men jag sticker hellre till den behövande en cheeseburgare än rena guldpengar. Ni vet, pengar kan användas till Oboy och andra onyttigheter. Och sockret är inge bra för dig säger de.




Maaallmooouuuu…

augusti 1st, 2011

Jag har starka känslor till Malmö. Idag koncentrerar vi oss på stades goda delar.

1. Interpol – biljardhallen på Stora Nygatan 19. Det är ett magiskt ställe. Lamporna skimrar svagt över de otaliga borden och iklär dem en mossgrön lyster. Ölen är decent och jag hävdar att maten är likaså även om det nu var ett tag sedan jag prövade köket. Det är bara så rakt upp och ned genommysigt att Harry Potter skulle blivit hård. Enda nackdelen är deras humörsvängningar gällandes öppettiderna.

2. Macka med allt – meny på Stippes. Stippes är ju i sig legendariskt i fyllekäkskretsar. Deras ‘Macka med allt’ är för sina ringa 52 spänn ett fantastisk och högst underskattat alternativ. Det är numer det enda jag äter på stället. I all sin enkelhet är det en tjock skiva bröd, champinjoner, bacon, ägg och smält ost över hela denna jungfrulika skapelse. Man får även annanas på. Jag gillar själv frukt i allmänhet och annanas i synnerhet dock ej på mina mackor. Jag brukar vänligt men bestämt be dem att förpassa annanasen till sidan av tallriken så jag kan avnjuta den allena. Lite grönsaker kommer till.

3. Gyrostallrik med pitabröd – meny på Pizza & Spagetti House No 1. Jag passade på att besöka stället i lördags. Jag måste säga att tallriken hade gått ned sig sedan mycket sist jag åt den. Den var fortfarande god men tidigare var den top of the jävla line. Vet inte om jag ramlade in i ett måndagsex. Jag hoppas det. Det är ett alternativ som annars måste avnjutas.

4. Västra hamnen – stadsdel. Visst, kids och stekare flockas under de vädermässigt trevliga månaderna men inte dessto mindre är det ett schysst ställe, kika på folk och arkitektur. See it.

5. Volym – pub. Bästa haket på annars överskattade Möllevången. De saknar Carib Kreols drinksortiment men väger upp med klass och lättsamhet.




25 Bentleys to go

juli 25th, 2011

MTV Cribs är kul. Jag sammanfattar. Ett gäng gangsters, förlåt, musiker, visar upp sina hem (sällan, väldigt sällan, sina barndomshem) för kamerorna. 25 rum och 25 Bentleys senare så har vi fortfarande inte fått se biblioteket. Det finns inget. Faktum är att det inte finns en enda jävla bok i huset. Inte en spindelmannen-tidning på toaletten. Dock en 48 tums widescreen. I köket saknas en kokbok men ‘License to grill’ rullar på TVn.




Tub, grillbiff och bestigning

juli 18th, 2011

Fyfaan – måndag morgnar är ingen dans på vinslattar.
Men en jävel som måste ha det ännu värre är liemannen. På tuben är det värsta zombiefesten vid 8-hugget på måndagarna. Han måste spy på sitt arbete. Kliva in i vagnen på Fridhemsplan och börja picka folk i nacken med lien kan inte sluta lyckligt. 2 gram kokain av finaste bolivianska märke skulle inte ha en märkbar effekt på passagerarna. Blodsockret är så jävla kört i botten att oplanerad erektion skulle sänka halva vagnen. Folk är beredda att cappa dig enbart för ett oskyldigt försök att få plats i vagnen. Börja vifta med lien hade varit rena självmordet.

Nej, liemannen vill plocka runda, halvberusade, medelålders män i skärgårns kvällssol. Gå in på en liten grillbiff, sänka en skummande sejdel, sätta bladet i ryggen på husbonn och bestiga den nyblivna änkan i förhytten på familjens 26-fotars enmastare. Det är uppsidan i arbetsbeskrivningen.